Kultur som vapen i politikernas händer? Vi lever i en politiskt instabil och krutdurksladdad tid. Hur ser det ut för kulturens förutsättningar när världen är diversifierad men behovet är samling? Det pratas om att politiken är nedströms från kulturen, men lever vi i en tid där det motsatta förhållandet håller på att befästas? I dagens Fontänbubbel tittar vi på hur synen på kultur kanske är på väg att förändras i samhället. Regeringen vill ha en kulturkanon. Vad är egentligen de underliggande orsakerna och ideologierna för den tanken? Ska kulturen vara föränderlig eller ett stilleben över ett stelnat samhälle?
Kommer framtidens historiker kunna förklara hur livet i Sverige var i början av 2000-talet om kulturen bestäms utifrån tanken om den statligt sanktionerade gemensamma värdegrunden?
Personligt, humoristiskt och nära – Fontänbubbel är dina röster i vardagen!
Podcast: Play in new window | Download
Kan tänka mig att alla områden i livet på något sätt berörs av politik. Vad som kommer först-politiken eller kulturen?Kan tänka mig kultur som något som är i förändring och även föregriper politiken. Politiken jämledes är stadd i förändring. Går det att tänka sig politik som ett förhållningssätt till livet? på vems villkor sätts olika former av samhällsgemenskaper? Lever vi i en slags förhandlingskultur-vem får då sista ordet? Ser själv faror med att skapa slags svensk kulturkanon då jag indirekt pekar ut litteratur t.ex som icke-svensk. Betyder kanon i detta rättesnöre-detta är rättesnöret för vad som är svenskt? Känns på något sätt som ett högernationalistiskt projekt i embryo där denna så kallade nationalism vill åberopa form av jude-kristen värdegrund. I auktoritära och totalitära styren har kulturen ofta använts för legitimera rådande maktförhållanden-t.ex under Stalintiden då konsten skulle nästan på ikonisk sätt ära ett tyranniskt styre. Även nazismen fanns liknande förhållanden-Deutsche Christen t.ex som var en nazistkyrka. finns inom estetik tal om ”the art world” som bestämmer vad som är konst. Kan tänka mig att talet om en svensk kulturkanon ses som ett ”mot” s.k ”art world” som skulle vara ett slags perverterad kulturelit pss man inom så kallade vänster/högerpopulism ser världen styrt av ett korrupt maktetablissemang. På vems villkor är samhällsgemenskap-är vi bara en ”Föreställd gemnskap” för använda Benedict Anderson. Har svårt tro att kulturen som vi ser den nuförtiden skulle kunna kidnappas politikst och användas i högernationalistiska syften-eller vänster. Sverige har haft ganska svag nationskänsla och går se på andra sätt. Den fråga genom åren som gnagt mig mest är ändå den om ”på vems villkor”. Tack för ett intressant program!